Seriös lyrik och en kompakt vägg av fördomar

I 20 år har jag skrivit poesi i form av låttexter. I 20 år har jag försökt hantera fördomarna mot denna konstform.

Jag har smält det första intrycket av nyheten om Nobelpriset. Jag fick processa det, för att jag den här gången kunde relatera till genren professionellt. Jag kan inte säga att jag orkade bli varken upprörd eller lycklig över valet, men medveten om det kontroversiella i att Bob Dylan får Nobelpriset har jag nu plöjt åsiktskorridoren och facebookflödet och fylls av en genuin känsla av flow.
Som visartist. 

Jag är inte tillräckligt insatt för att bedöma det litterära värdet i Bob Dylans lyrik. Jag ser att valet av pristagare är ett uttryck för det patriarkat vi lever under, att priset går till männens förebild och nära nog Jesus-figur. Ok.

Men jag känner mig stärkt som utövare i en sedan länge oförtjänt tönt-stämplad visgenre.

Jag har länge försökt kalla min musik för något annat än ”visa”, för att maskera töntigheten i den; ”vispop”, ”singer/songwriter-pop”, ”pop” – vadsomhelst har känts bättre än ”visa”. Begreppet ”visa” bär en air av sunkig rödvinsprogg, armkrokande lättja, banala kärleksyttringar, pretentioner, alkoholism, manlig patetik och väna skira kvinnor. Denna kompakta vägg av fördomar har jag mött så länge jag kan minnas, och försökt komma förbi när jag pratat om vad jag gör för musik.

När jag fått frågor om den konst jag producerar har min samtalspartner ofta tappat intresset direkt och tydligt visat sin besvikelse ”Aha…visa…” Inte creddigt nog för att fortsätta samtalet. Och efteråt – den bittra känslan av att den genre jag verkar i är töntstämplad och missförstådd.

Även om det finns en del creddiga förebilder i visvärlden, som kommer från den amerikanska folk-traditionen: Joni Mitchell, Leonard Cohen – och Bob Dylan, så är svensk visa full av arvssynd. Den är trasig, käck eller alkoholromantiserad. Texterna har hamnat i skuggan av genrens image.

Årets nobelpris är ett erkännande av vistexten som seriös lyrik. Jag känner mig glad över att det nu står på förstasidorna att visa kan vara poesi på hög nivå.

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.