Signe Aurell – en emigrants berättelser

1921 #16 Bokstugan - Signe Aurell s. 26Just nu jobbar jag tillsammans med Ola Sandström med att tonsätta dikter av en för de flesta okänd poet, Signe Aurell.

Som en av 250 000 ensamstående kvinnor mellan 1880 och 1919, korsade Signe Atlanten 1913, för att söka lyckan i Amerika. Väl där arbetade hon som tvätterska och sömmerska, engagerade sig fackligt i IWW (Syndikalisterna) och skrev, skrev, skrev. Hon skrev artiklar och dikter som publicerades i svenskspråkiga tidningar i USA. Hon kämpade för att människor som arbetade i hemmen skulle få engagera sig fackligt.

1919, för exakt 100 år sedan, gav hon på egen hand ut diktsamlingen Irrbloss.

Jag kom i kontakt med Signe genom en amerikansk-svensk forskare, Marcus Cederström, när han skrev sin avhandling om Signe. När Marcus frågade om jag ville ta del av dikterna, och skickade dem till mig, (efter att ha hört mig sjunga min Moa Martinson-sånger på en konsert) kände jag att jag fick en skatt i händerna. Jag kände direkt en stark samhörighet med Signe och hennes brinnande sätt att skriva. Hon förtjänade helt enkelt en plats i den svenska lyrikskatten. 

Jag kontaktade Ola, som fick samma starka känsla som jag inför Signes berättelser, och nu har vi jobbat i tre år på att tonsätta hennes dikter tillsammans.

Skivan Irrbloss spelas in av Petter Berndalen i juni och släpps den 18 oktober på Kakafon records.

Följ gärna projektet på Facebook!

Annonser
Publicerat i Uncategorized

Påtår hos Moa Martinson i Göteborg

Nästa vecka spelar Påtår hos Moa Martisnson tillsammans igen, denna gång i Göteborg. Det är Högsbo kyrka som bjuder på litteraturaftonen ”Men ska man vara finklädd för att smaka ett päron?” kring Moa Martinson och hennes författarskap. Som vi ser fram emot detta!

Läs mer under eventet på Facebook.

Publicerat i Uncategorized

Med Moa Martinson på amerikanskt musiksymposium

På måndag åker jag till USA, närmare bestämt Madison, Wisconsin, för att berätta om och spela låtar från projektet Påtår hos Moa Martinson. Jag är enormt hedrad över att ha blivit inbjuden till Sustaining Scandinavian Folk Music in the Upper Midwest. Jag kommer att prata om hur vi kan inspireras av andras berättelser till att skapa ny musik för att nå ny och yngre publik. Varje gång jag spelar Moa slås jag av hur mycket jag har lärt mig av henne – hennes mod, kamp och outtröttlighet. Tack Moa för din berättelser och för ett minst sagt inspirerande samarbete!

Läs mer här!

 

Publicerat i Uncategorized

Tillbaka till brottsplatsen

Jag börjar 2018 med att spela i Göteborg, närmare bestämt på Kustens Hus, den 24 januari. Det är en speciell plats och scen för mig, där jag hade release för min första platta Simlektioner i maj 2000. Den gången delade jag kväll med Dan Viktor. Jag minns det som en fullsatt, härlig kväll som avslutades för några på stamhaket Cajsa Warg i Göteborg, och för ytterligare några på efterfest i min lägenhet på Gråberget i Göteborg. Jag spelade då med mitt band Soffgrupp bestående av Lovisa Hallstedt på fiol, Helena Tagesson (numera Ringnér) på gitarr, Annika Hydén på bas och Stina Svensson (numera talesperson för Fi) på slagverk. CD:n som trycktes i 500 ex är sedan länge slutsåld, men finns på Spotify, dock måste en söka på Maja Heurling och Soffgrupp för att komma åt den.

Den här gången är jag inbjuden av den fantastiska låtskrivaren och artisten Maud Lindström och ska dela kväll med henne. Hon är nybliven ny kursledare för Nordiska visskolan i Kungälv och även en av fem medlemmar i låtskrivarkollektivet Vulkan, (som i övrigt består av mig, Elin Callmer, Elsa Fahlén och  Sara Arámbula). Denna kväll kommer jag och Maud spela några låtar ihop och det blir även en del nya sånger som ännu inte finns inspelade.

Missa inte detta!

https://open.spotify.com/embed/track/7mjazBKcY0pZKIOaW22qEi

IMG_7375

Maja

Publicerat i Uncategorized

Spelning i Stockholm den 3 november

Det var längesedan jag spelade ute och ännu längre sedan jag spelade i Stockholm. Nu gör jag det igen och det ska bli superkul! Den 3 november kl 19 på biocafé Tellus i Midsommarkransen. Varmt välkomna! ❤



 

Publicerat i Uncategorized

Hej!

Välkommen till låtskrivaren och visartisten Maja Heurling. Här finns mina texter, blogginlägg, låttexter och spelningskalender.

Publicerat i Uncategorized

Seriös lyrik och en kompakt vägg av fördomar

I 20 år har jag skrivit poesi i form av låttexter. I 20 år har jag försökt hantera fördomarna mot denna konstform.

Jag har smält det första intrycket av nyheten om Nobelpriset. Jag fick processa det, för att jag den här gången kunde relatera till genren professionellt. Jag kan inte säga att jag orkade bli varken upprörd eller lycklig över valet, men medveten om det kontroversiella i att Bob Dylan får Nobelpriset har jag nu plöjt åsiktskorridoren och facebookflödet och fylls av en genuin känsla av flow.
Som visartist. 

Jag är inte tillräckligt insatt för att bedöma det litterära värdet i Bob Dylans lyrik. Jag ser att valet av pristagare är ett uttryck för det patriarkat vi lever under, att priset går till männens förebild och nära nog Jesus-figur. Ok.

Men jag känner mig stärkt som utövare i en sedan länge oförtjänt tönt-stämplad visgenre.

Jag har länge försökt kalla min musik för något annat än ”visa”, för att maskera töntigheten i den; ”vispop”, ”singer/songwriter-pop”, ”pop” – vadsomhelst har känts bättre än ”visa”. Begreppet ”visa” bär en air av sunkig rödvinsprogg, armkrokande lättja, banala kärleksyttringar, pretentioner, alkoholism, manlig patetik och väna skira kvinnor. Denna kompakta vägg av fördomar har jag mött så länge jag kan minnas, och försökt komma förbi när jag pratat om vad jag gör för musik.

När jag fått frågor om den konst jag producerar har min samtalspartner ofta tappat intresset direkt och tydligt visat sin besvikelse ”Aha…visa…” Inte creddigt nog för att fortsätta samtalet. Och efteråt – den bittra känslan av att den genre jag verkar i är töntstämplad och missförstådd.

Även om det finns en del creddiga förebilder i visvärlden, som kommer från den amerikanska folk-traditionen: Joni Mitchell, Leonard Cohen – och Bob Dylan, så är svensk visa full av arvssynd. Den är trasig, käck eller alkoholromantiserad. Texterna har hamnat i skuggan av genrens image.

Årets nobelpris är ett erkännande av vistexten som seriös lyrik. Jag känner mig glad över att det nu står på förstasidorna att visa kan vara poesi på hög nivå.

Publicerat i Uncategorized | Märkt , ,